NYÅRSDRYFTET 202très (bien)...

För att komma in i rätt sinnesstämning: sätt på en valfri låt av Pernelis Vreeswijk

 

 

Idag är den sista december år 2021. Nej nej, nej nej—hej hej—få inte panik och häll ut det halvtomma dryckesjommet med alkohol från igår som står i disken och lurar ännu, jag menar tänk på barnen i Ryssland… [reds. anm: well *that* certainly aged like a fine dagen-efter-whine]… och förresten så är året fortfarande 2023 (eller 2024), hälften av mänskligheten har fortfarande, antar jag, dött av Covid, I dunno, 22, och resten av oss guilty (and not so guilty) konsumerande överlevande undrar alltjämt varför vi, Gud, varför vi!? Vad jag vill ha sagt är att jag skriver denna text i slutet av 2021 och början av 2022. Jag skriver till er idag – från det förgångna. :O Som en tidsresande blas(s)t from the past. Vilken jord, vilken timeline? Vette fan asså, dom skiftar så mycket, dessa fak-tapp realiteter i multiversat. Men det jag kan göra, det jag ska göra, ja rentav det jag redan *har* gjort-rapporterat, är att—jisses kresstes—ja ni skulle inte skulle tro mig om jag berättade om allt som hänt här i det förgångna! Like, mään—hashishtagg FOMOno(hohoho)(mo)(no)mo—you just had to have been there – y0_o...

 

Nåväl, vi låter by-gonees bee byfåness, och fokuserar på detvarintejagsomfes nya tider. Ja låt oss fokusera på denna årliga krönika, vars första utgåva (Nyårslyftet (W.DC)1 – din guide mot nya höjder) jag gåvade er för två månader sedan, fast +2 år sett ur ditt perspektiv, kära läsare—givet att du läser detta omkring jam-either-today-or-tomorrow-but-never-today-uari 2024—och vars andra del (Nyårsyftet Numero Uno [X-]Mas – år Schueschutväöuoh) även den skrevs 2021/2. Which brings us—through a nice segue—till dagens ämne, nämligen det här med planering, med andra ord proaktivitet. eller som jag väljer att kalla det – Pro Activity. Ja exempelvis ett Pröffs initiativ till att ställa in ölen i kylskåpet nu, så att Pröffset från-och-till-periodare-emellan_åt_are senare kan samla alla burkar på en och samma plats och sedan ta dessa direkt till pantamerat när denne någon stiger ut ur sin kylskåps-omduvillvaradigsjälvförenstund om en stund – istället för att hoppa runt mellan dumburken, smartfånen, puckot till dator, Pucko™ till datorn, med (pantarei)mera, och sen måste hitta alla burkar för att kunna gå och köpa sig, tja – i alla fall en *ny* burk. Jag jamsar om det jag looky-lookar som en experts—because game recognize game and because I calls 'em like I sees 'em—förutseende att köpa mer öl trots att den inte (p)rört den som redan köpts in, då ju, eh, någon annan, *säkert* kommer att ha druckit upp den, ja rentav redan *har* druckit upp den, fast i *framtiden* – kanske. Jag bubb(e)lar på om en yrkesmans framåtpinkande som låter ”cirkusen” öppna innan den slår en triumferande gyllene båge, och även stänger den after the deed is done – annars kan hen ju inte öppna den redan när den sedan redan redan—aaah, REDAN!—ska kissa! Jo, jag ”pladdrar på” om looking-out-for-number-one-specialistens ända-måls-enliga förmåga att ta av sig byxorna innan den upptäcker att en number two är på ingång--hah, det trodde du va? Nänä, sån där plebiansk upprepning av belysande exempel är för *amatörer*, and I for 1 ain’t 1 one o’ em’ paltry armatures, utan är Proaktivt förgyllande och tar det hela ett steg för långtlängre för att jag är ett steg före – precis som det Pröffs som istället för att ta av sig byxorna när den kackar kürvar istället alltid har ett hål, eller, ja, *två* hål—because one is nothing if not *going commando*—(and also a regular fractured but whole hüman with just the one bütthöle)vid baken så att hen slipper att överhuvudtaget fundera över huruvida byxorna är nere eller ej when it’s time to do(o doo) ze poo poo. Det här med att ta av sig byxorna kan man ju gott reservera till special occassions då dem BM’s be sliding into yo IRL DM’s genom att låta the moon-ande hit your eye with a digested pizza pie – because that’s amore (miffa-solati-dåre). Jag #dagenssnackish om en persons driftighet att skapa Nyårs-syften vars planer sträcker sig över vast expanses of space-time-continuums, ergo en författares föregripande ork att skriva tre nyårsk(p)rönikor under december 2021 och januari 2022 [reds, anm.: fast viss expandering och redigering har förekommit december 2023], och sedan publicera dom med ett års mellanrum, kulminerandes i denna text din brainz just nu be brainzing.s

 

Inte alla kan eller vill vara ”Pros”, såklart, men det får stå för dom, och innebär ju bara att vi, The Trü Pros, får desto mer vi kan lära oss av dessa stackars rackares digra öden – deras offer tas emot ödmjukast tacksamt. Visst visst, man kan hålla på hit och dit med olika ”metoder” för att göra än det ena än det andra mindre eller mer eller rentav inte alls med hjälp av ditten och datten, yada yada yada, googleChandlerbing bing böng, men jag har något bättre – förändra din relation till dina ”problem” (som vi för *argumentets* skull kan säga är alk, o hol) och framtiden, ja den är din for the taking, och som Faith typ säger i Buffy the Vampire Slayer – with great power comes no responsibility – hashtag*blessed*, hashtag want-take-have. Alltså jag menar titta bara på dom som tittar på massa självsthjälpvideos på jootuban (och sen tittar på andra som tittar på saker man tittar på), får massa *idéer* och sen blir helt förvirrade, för att dom får massa motstridiga tips som bidrar till ett multiplicerande av deras interna röster, och en åtföljande dissonans, för att den ena säger så, och den andra säger si, och sen sitter dom där och tittar på en video om hur man ska komma i säng ”i tid”—av *nån* anledning—medan dom—det vill säga en annan inre röst dom hör—tycker att dom  ”borde” sova, för att dom blir helt apatiskt trollbundna och paralyserade av all in-formation, och då väljer att titta på ännu en video, och *ännu* en, vilket leder till att dom faktiskt gör mindre och mindre av allt det som livet har att erbjuda som inte är folks åsikter, och blir svagare och svagare för var video, istället för blir starkare och starkare av det som inte dödar dom—som en Stor Stark en—och istället för att förkovra sig i dom livets goda stunder som tystar ens tankar – som en Stor Stark en.

 

Dessa andrahands-erfarna får också lära sig dumma saker som att ”alla” ”tydligen” har ”behov” av mänsklig ”närhet” och att dom ska ”be om lov” för att kladda på folk, samtidigt som dom får lära sig att man ska ”ta saken i egna händer”, fast inte lekamen, utan att man liksom bör sitta där som en oantastlig (och oantastligande) munk. Dom får lära sig att ”vi” har ”behov” av att vara ”autentiska”, samtidigt som vi ska vara nöjda i stunden och ja ni hör ju själva – det är som en dubbel spik i kistan för det fria (icke)tänkandet! Bättre då att ta en dubbel (bubbel) – hashtag want-take-trouble-I-has-du-hast(nicht).

 

Som om det inte var nog med detta, så måste man när man väl är igång ovanpå det redan belagda förbryllandet också titta på massa videos som ska ge en uppslag till hur man skapar ett system för att sortera i alla dessa ”värderingsfrågor” – vilken av dessa som fokus ska ligga på just nu, eller just idag, eller just vilken periodare tidsram eller sitch som helst, system som även dessa säger emot varandra! Det blir som en byråkratisk byrå-kretin inuti en, där ett problem uppstår som en konsekvens av ett försök att lösa ett annat—det vill säga som Pröffsets förmåga att ta ett piller för att harmonisera ett annat, fast utan pillrens godgörande verkan which makes it very much *not* a Prö Möve but rather a Gördian one—och därför sitter man där till slut och vet varken in eller ut och måste betala energimässig skatt till någon energitjuv som har ett jobb vars syfte ingen vettig människa kan greppa (eller gropa, för den delen, so what gives?). Jag menar det är som ett sånt där moment i historien, vad hette det nu…--visst ja – Ko vieo 20 – (förmodligen för att man följer flocken som en ko om man går med på premissen som presenteras på momentmangen), men låt dig inte luras – look past the soft gelatin of those dull cow eyes and SEE. YOUR. *ENEMY*.

 

Och hur övervinner du denna fiende, bemöter denna ohygg(e)likt uråldriga skuldresande kraft? På samma sätt som du bemöter en kronofogdsutsände, tiggare, fjortis, uggo, tjockis, eller ett gäng invandrarkids – genom att inte engagera. Vad du än gör, titta dom inte i ögonen! Då får dom för sig att deras existens är berättigad, eller i fallet invandrarkids – att din inte är det. Och vill du veta det bästa flowshartet? Det med vilket du kan skita i allt det där som andra tycker är viktigt, som rehabibi, eller ”SHAME!! SHAAAME!!!”, eller att va PK och att inte va en besvikelse för sin släkt OK, och ett rövhål till partner? Ett flowshart som du kan printa ut och torka dig i arslet med så att du slipper den-som-inte-papper-har-låter-skiten-sitta-kvar-problematiken? Ett flowshart som bara består av *en* fråga, nämligen ”Lever du?”, och vars svarsalternativ är ”NEJ”, ”JA”, ”NJA”, och ”jag är nog sjuk i huvudet så jag vet inte”—sic no caps—och som alla leder till samma station – ”Well la-di-da and a big whoop – wanna fight about it?”? Ja alla svarsalternativ förutom ”NEJ”, då, för om man svarar nekande på frågan ”Lever du?” betyder det att man äntligen är redo för att bejaka(n) sin dödlighet (för att man för att be om ett ja behöver kunna säga bu, ju, det vill säga problematisera något, och för att kunna ta ett problem opersonligt krävs en förmåga att se på det *utifrån*, no?), då man först när man inte lever äntligen är redo att ”ta tag i” ”sina” ”problem”, hence NEJ-slutstationens ”Du kom undan, GRATTIS! Det är fritt fram att titta på ALLA videos nu – saker lär ju i alla fall inte bli *bättre* av det!”.

 

Det jag försöker säga är att du inte har ”problem”, för att du e-go precis som du e va!(?) Ja förutom i Göteborg, för är du där så är du väl bara dum i huvvet.

 

Män okej kvinnordockente, okej, exempel på *fler* Prö moves? Ja, by way of *rediga* Oridjinnal, och ytterligare negativa offertyper, såsom dom vissa—har jag hört the way of the grape-wine-and-dine—som har ”problem” med rusdryckerna (eller ”livet”, om vi ska vara Arne Anka ärliga) ju ser till att inte ha någon starksprit hemma så att lockelsen att dricka’t inte faller över deras glupska käftar, medan dom som inte tar saker alltför ”seriöst” och därför inte gör en stor grej av det hela och därmed inte har några problem överhuvudtaget, helt enkelt ser till att aldrig... vara hemma, eller ens ha ett hem, till att börja med. Problem solved – Prö Style. Next!

 

Ett relaterat exempel är detta att vissa blir tillsagda på jobbet att dom är en ”booze hound”—snarare än en goddamn *legend* – who’s a good legend, who’s a good legend, you are, yes you are, good boy legend, goooood booooyy—och skapar ”missämja” av att presentera sig inför nya kvinnliga medarbetare med orden ”I want to have fuck with you”; att vissa får höra att dom är en ”wine slut” och ”problematisk” när dom unPrömptedly går fram till klienten som har en prideflaggpin på sin ryggsäck och säger ”alla är vi lika mycket värda – bögar, lebbar, trans, och *normala*, och jag accepterar *alla*—särskilt extra mycket såna *sheemales*!”); att det har rapporterats om fall då någon har stämplats som en ”mimosa fiend” som ”främjar dålig arbetsmoral” när denna sovit ruset av förberedelserna inför hanterandet av jobbet av sig—hashtag obetalt arbete är också arbete—men jag menar vad är poängen med att vara ärlig, en bra vän, och stå för sina politiska övertygelser, ja att vara en *pärla*, helt enkelt, när dom man står inför är svin – gormande gorram galtar och sucky satans suggor? I dessa fall är det som med krig, the only winning move is not to play, och därför är det enda emotionellt nyktra sättet att leva att helt sonika göra detta utan vare chef eller ”arbetskumrader”.

 

Vissa—tifflas och toughlass det om—som har redigt stora problem med livet, väljer att inte dundra bumbi, bamsa hån eller poppa spin alls, medan den världsvana och världströtta vet (hut) att förtära så mycket att denna glömmer bort att förtäringen ägt rum till att börja med, således full-fyller negationens negation, blir *ett* med världsviljans tillblivelse, och därpå dricker enbart och uteslutande av själva livets *källa*, ungefär som öster-väster-ländska sitdown-komikern och armchair- och pipe in mouth-filosofen Alan Watts gjorde, som ju brukade ta sig flera en öl var da då och då varpå han ibland fick frågan av sina följare hur det kom sig att en så spirituellt högt stående varelse som honom ”behövde” spirituösa medel var fucking dag, varpå han brukade svara att han drack utifrån en förhöjd andemening, och minsann inte ”behövde” dricka utan valde det – genom att tömma kruset tömde han sig själv; han k(p)rökade vid- och framsynt: öste i sig gene(p)röst: förtärde Hin Orene Al-ghuhol upplyst – fick syn på Buddha, cuttade av hans hue, och drack nattvarden från kalken som var dennes skålade knoppkrona. Haters will be hatin’, having thoughts and deliberating, whereupon they’ll be exclaimin’ ”great Scots!” whilst takin’ em’ mean and vile potshots, meanwhile the Sons of Watts – won’t be takin’ the baitin, no criticism they’ll have bought nor doin’ any debating, rather they be locating their rot(gut), saying nought but ”ah, that shit *hit* the spot!” – lots, and lots, and *lots* – hashtag 1.21ni**awatts.

 

Haver man hufvudet nere i denna gottfinnandets sköna källa långvarigt (som The Watercourse Willy Watts of Chislehurst säkerligen hade när hans stoftavatar doggo, 58 år gammal) kommer även visdumen att om man druckit-ickedruckit-ickeickedruckit länge nog, så blir det som att man inte druckit alls, *ännu* en gång, fast liksom på ett sådant vis att när man då väl dricker—väljer att dricka-ickehicka-kicka-njetpojke-johåchica-nonpro-nom-nom-nom-en och så vidare til’ the cows come ad hom(n)en snarare än ”dricker väl”, eller ”dricker… *väll*?”—så blir det så som det var innan man började dricka till att börja med, i det förgångna, fast liksom… nu...  som att man tidrymdslösdrev med hela bro-hoe-världen—like ”whooaaaa”—för att man var in on the joke som sinnesvärlden är-blir-ickeär-ickeblir-bierbierbier-neinbierbierbier.

 

Vissa—jag nämner inga namnnejEyvah,inganamnsajag,inteEyvah, nicht, downboygirl, down!, och inte enbart för att jag inte lägger icke-Prönamn på minnet—är till den grad neurotiska att dom måste sätta sig *längst bak i bussar* för att inte tro dom blir uppätna av något inbillat rovdjur bakom dom, men är beklagligt nog även såpass neurotiska att dom inte vågar beblanda sig med den sortens djur som drar in en på toa fem minuter efter att man träffats ute på klubb för att dom måste berätta för en nu nu nu hur mycket man kommer umgås i framtiden, och kan ju därmed inte heller sitta längst bak i bussar och känna sig särskilt trygga för att just facking *där* sitter ta mig fan även dom inte så avlägsna kusinerna till ens ”BFF” från klubbtoan, dom vars första fråga till en är huruvida man har en cigg, en fråga som ställs medan dom har tändaren framme, så man liksom undrar ifall tändaren är en Pröp—en kommunikativ contingency, ett babblandets backup, ett glappandes glidslem—för att få fram meddelandet bättre ifall dom sluddrade lite väl när dom ställde frågan, eller om dom faktiskt kommer make good on implicit their threat att tända ciggen i bussen om man delar med sig av sina dialektiskt icke-icke-existerande cigaretter (som man ju inte kan ha, för om man hade haft dom så skulle man ju inte ha dom längre – både för att man redan hade rökt upp dom, och för att man ju inte kan dela med sig av ens cigg till andra då man ju inte röker till att börja med). Men! Tänker du. Är inte den som bevittnar längstbakibussarna i själva verket en av dessa, släkt med dom på nått sätt eller åtminstone funtad som dom, och borde man inte vilja inte vara med i den klubb som man, eh, är medlem i? Hehe, nä, där har du fått nått om bakhuet, för det är ju just *dessa* karaktärer, dom enda trü icke-utilitaristiska herdoinisterna, dom enda sanna here-and-now-do-nissterna i vårat vane-vettiga och ända-mål-sen-liga stick-in-the-mud-samhälle som inte är propra, utan ”Prö(ffs)-pra-pra-pra – skidde-bam-bam-KA! Caw-caw, clickety clack clack scaw ooh braah!” (Det vill säga Prö-four-unions-japanese rice wine[1]). Med andra ord – du har fått om baksidan att du måste komma bort från längstbakibusarna. Låt dig liksom inte bli alltför bekväm med att inte sitta bakomst, utan fundera istället på vad det är som finns bakom *din* o-komfort-ability, det vill saga på vilket sätt det är dig själv du egentligen är obekväm med när du närmar dig bussvandringsvägs ände och får nos på den bekant frändliga ändelukten. Med andra andra ord – *be* the change you *don’t* want to see – take the bullss by the hoörnsa och bli en femboy den som närmar sig stegräknarens dagliga mål allra mest under bussresan! Jag menar är man den person som kissar med öppen dörr framför främlingar, eller ber någon om cigg där absolut inga rovdjur finns, troligtvis—surely?—och där det inte är kutym att (p)röka, istället för att vara den som funderar över hur man bäst kan slippa undan dessa, yo, have I got good news for you – då goar the double bind of the super neurotic the way of poofy puff puff, och vägen framåt är lika klar som den like a back of the baus-skalle som nu slipper att mud-flap-and-yapa till samhällets alla motstridelsefull-af-shit påhittade mora-måsten och renlevregler utan istället kan fokusera på att bara vara en *King* – mannen. Also, buses – who needs em? They’re not the baus of *me*! Also also – don’t call me *Shirley*. Instead, call me Maybe. You know what? You can call me naughty@Al – Al-wahdah fi'l-kathrah wa'l-kathrah fi'l-wahdah, that is. Translation? So you can sip my doo if you don’t like, my poo: Fractured but[t](w)hole up the yin yang all the way down.

Translation of translation? Picture will serve as(s) half-assed translation.

 

 

Ja, jag förstår dig. Förvirringen. Ibland vet man inte hur man ska förhålla sig till saker och ting – särskilt om man *inte* är Pröffs. Hur man ska relatera till Skiten. Spriten. Och *Pisset*. Ibland kan livet dock underlättas av att man har sig en förebild som vandrat en liknande väg, och som man kan hålla siktet på när man tvivlar, eller inte orkar tänka själv-jämt-och-ständigt. Om man har någon att hålla fast vid – en sak(e)kunnig, snarare än en ”förståsigpåare”. Ett före-kungadöme, men likväl ”One of us! One of us, gooble gabble *ONE* *OF* *US*! En kreatur, ett kräk, en Spirit Animal. En beste hest i vars parasocialt inbillade bestie-relation man kan hälla i sig spirituosan som om den vore dricksvatten och genom denna trans-mut-a-gressiva handling omvandlas till aldrig sinnande *källvann*. En, liksom, Omvänd, *personal*, Djinnzöz. Det här med ”regler” är inte viktigt som sagt, utan det, *livet*, 42, delfinerna, fisken, valen, råttorna, *allting*, handlar om ens relation till saker och ting, men ibland kan man med hjälp av hyvens gossar måtta var man står i relation till (idén om) det goda livet, och ifall man sett till att leva med nöd och lust – blivit tillståndets Don JuanDan Dolme och sugit ut den sista slasken ur livets spottkopp. Vilket är varför jag valt att här ta fram förebakbildenfallet ”Ryssland, 30-talet, svälten, armén, because hot damn—man—är Kodnamn R30SA trots sin polito-geografiska anbringslokalisering ikoniskt icke-ortodoxt.

 

Vad var den dagliga ransonen vodka per dag och soldat, den så kallade ”kommissariens ration” under denna gyllenröda R30SA-era? 100g – officiellt, åtminstone, men då får man betänka att inte alla, även bland ruskis, är Prö nog att hantera sin sprit, och att en del av soldaterna ifråga säkert hasardspelade bort sin ransonering till dom med lite mer alkoholtolesans i deras kompani. Dagar då denna på-god-väg-mot-heroiska dos av vardagssuperi höjdes förstod man att saker gick åt fel håll, men man begrepp då inte om det innebar att generalen tyckte att man behövde lite mer liquid courage för att man skulle skjuta skallen av någon imorgon, fast då (på 30-talet alltså), eller om Stalin helt enkelt hade bestämt sig för att det inte räckte med att 20% (otherwise known as a *fifth*) av nationens intäkter kom från vodka—och då snackar vi inte om export—utan minsann satsade på en fjärdedel mot slutet av rådande quinquennial (femårsplan) – man vill ju göra avtryck, menar jag (att dom tänkte).

 

Betänk här att dessa ryska soldater från hundra år sedan var personer som när som helst, var bara en liten extra nubbe för var och en och annan snubbe (var och en var ju after all—fast ännu mer så before—i behov av detta lilla extra) bort från att kallas ut i krig, och därför behövde vara i tipp-topp skick psycoolekamligt—till skillnad från oss vanliga dödliga—vilket då innebär att om vi skulle försöka skapa något slags mått för ”rimlig” alkoholkonsumtion så vet vi åtminstone att det skulle vara minst 100g vodka per dag – givet att vi inte vill vara sämre än våra krasnaya landsgossar i rött.

 

”Salongsberusning” som begrepp kan vi gott lämna åt den förljugna borgerligheten – istället bör vi se oss själva allihop som soldater, fan, ute på livets hårda stridsfält var dag, fajting the gööd fajt. Vi behöver ju vara väl rustade för utmaningarna som vardagens pissing contests erbjuder oss, inte sant? Vi behöver brinnande iver för att hettas tillbaka till livet, vi tränger komma ihåg eldhåg, vi fordrar att entusiasmeras mera, vi behöver se en ljusning yes it needs be – runkauppdinstridskuksfältsberusning. En berusning som gör att vi vågar oss ut på fältet, och inte låter det faktum att vi skitit på oss av rädsla förhindra oss from kicking ass, and taking names—ja, inte av våra döda kollegor nödvändigtvis, utan snarare sköna damers—*samtidigt* som vi ju inte bör vara såpass tokfulla av vår egen skit att vi halkar i denna – och andras. Skulle man hamna på gränsen för vad man klarar av så kan man alltid komma ihåg att den som inget toapapper (eller printer) har, låter helt sonika skiten sitta kvar, och är inte sämre—and arguably *greater* – as(s) long as you don’t let it greate ya—än andra för det. Ja fy-fy i brallan denna sortens nöd-nåd från dom högre krafterna är ta-mig-satan alltid värt att skåla för, så WC-skål för det!

 

…

 

Nå, tprött eller ej, så börjar min kunskapskälla i detta ämne tillika whiskyn i karaffen (sic puppy I am – I know) framför mig sina, och jag har snart lärt dig allt jag kan om vad det innebär att vara Pro – *Activated*. Jag tycker vi avslutar denna gemensamma stund med en final exam av slags, med ”problemområdet” som är juldagarna, då dessa kan vara extra svåra för, vissa, av… er, att navigera, och för att det ju alltid är jul nånstans på denna runda jord, vilket innebär att det inte enbart är värt att förbereda sig för julen som komma skall här i Sverige, utan julen inom dig som alltid är där och pockar på uppmärksamheten. Så föreställ dig den krökenskap som förekomma skall under dessa f(p)röjdens (var)dagar, och som kommer ge dig battle scars av något slag, om det så är några extra julkilon, några färre minnen i knoppen, eller lite mindre kronor på kontot (fast desto mer ångest), och som kommer leda till att du är så trött på det hela, fan i mig satans *allt*, att du kommer, åtminstone nu—Shirley—hålla dig från djävelskapet ja säkert fram till nästa jul – eller säkert åtminstone tills till nästa gång det är löning (27:e för oss socfall), eller säkert åtminstone tills nästa *gång*. What’s the Pro Move here? Korrekt – var proaktiv och påbörja krökandet redan *idag*, så du är trött på det när julen väl äro kommen! Så sant som det är säkert – den sprit som dricks idag kommer ju inte att drickas imorgon. Troll-ol-ol! YO-ho-ho-ho-LO!

 

Då tis the season to be Proactive, och en bra pub-lajkation ju bör ”bring the news of tomorrow, today”, får du därför här avslutningsvist fortsättningsk(p)rönikan—en kort en—på denna krönika du nu läst, redan idag!

 

 

(Fortsättningskrönikan)

NYÅRSDYKET 2022...

… fast 2024 – där vi föreställer oss att 2025 precis har börjat och jag har blivit visare, och du har läst krönikan “NYÅRSDRYFTET 202très (bien)...

… fast 2021, en text som förresten borde heta ”NyårsXLyftet – 202(4)” (och som skall läsas som om det är den första jamuari 2024 och som att både du och jag inte hade någon beroendeproblematik alls, nope, no siree) – Back-2-Da-Future-Style Baby!”

 

Baksmällan... äro... kommen. The higher you fly, the longer the fall, I guess. Jaja, käka du din capricciosa på nyårsdagen, men inbilla dig inte att det kommer hjälpa mot bakfyllan imorgon, eller fyllan igår, bara. Vafalls, du har redan förätit dig på cappe? Ätit en cappe varje dag(en efter)?! Var fick du den dumma idén från?!

 

 

 

 

[1]Prö(ffs) = Prö-four-facks-sake