Rubin (Porslin x2) nu, och Guld nästa!

 

 

Introduktion

 

En medlem på Fontänhuset Malmö går fram till cafeterian, och ser en liten låda med mat till salu – det är mat som blivit över från lunchen, och nu enligt sed säljs till rabatterat pris i en lunchlåda för medlemmar att ta med sig hem. Men, vad är det som står på lådan? ”Fjärtsoppa...”, säger medlemmen högt och tittar upp från lådan på vilken någon har skrivit till preffixet ”Fj”, detta för att söka efter ledtrådar i dom närvarandes ansikten. För att se vem som är den skyldiga. Och där står dom. Två handledare. Och så jag. När medlemmens blick når mig, stannar hon till. ”Shit, nu är fläsket kokt!” tänker jag. Men ingenting. Sedan vänder sig medlemmen till dom andra och utbrister plötsligt följande: ”Fan vem som helst av er hade ju kunnat skriva det där!”

 

Ja, sannerligen. Välkommen till Fontänhuset för att du fick höra denna anekdotiska dörr från förr slash blasst from the (not so distant) passt – you’re welcome.

 

Nedanför är en massa text. Text som handlar om Fontänhuset, nu, och i tiden. Om Fontänhusets medlemmar, och historia, och så ett slutord från mig, på det.

 

Dom två största källorna till informationen i texten nedan består av Wikipedia och texten SVENSK PSYKIATRI PÅ VÄG MOT 2000-TALET – en lägesbeskrivning som sammanställdes av Marie Åsberg å Svenska Psykiatriska Föreningens vägar 1992, vilket är varför ”Svensk psykiatri på XX-talet inte finns från 90-talet och framåt i denna min text, men som tur är får man lite extra godbitar från Malmö Fontänhusets tidningar under dessa jubileumsår. Faktum är att man kan komma upp till Mediaenheten och ta sig en titt på alla Fontänhustidningar som gjorts i Malmö, och detta i en kollektion som finns på kontoret som är hårdbandad och ihopsatt utefter år, det vill säga en stor bok med alla tidningar från 1994, en bok med dom från 1995, osv. Välkommen in. :)

 

 

 

 

Samhället, Psykiatrin, Fontänen – 100 år av Då, Nu, och Sen

(decennier av väderlek)

Preludium

Mot slutet av 1800-talet ökade antalet patienter på de psykiatriska sjukhusen dramatiskt i hela västvärlden. Övergång mellan bondesamhälle och industrisamhälle, då familj inte längre tog hand om sina sjuka. Inställning till behandlingsbarhet minskade mycket, och fick uppsving på 1950-talet då klorpromazinet gjorde entré.

 

Svensk psykiatri på 30-talet

– Ingen psykoanalys sker på sinnessjukhus då denna erbjuds primärt hos vissa privatpraktiserande psykiatriker, invärtesmedicinare, och neurologer.

– På sinnessjukhusen är det primärt miljö- och arbetsterapi, där ordning och struktur betonades, som vård.

 

1944 (t-minus 40)

Psykiatern Dr. Hiram Johnson arbetade med patienter i ett mentalsjukhus i en självhjälpsgrupp. Han hade länge observerat att patienterna hade motstånd till att åka hem tack vare det vattendelande stigma som psykisk ohälsa medförde, och i rädsla att dom skulle förlora sina gamla vänner. Målet blev därmed att låta dessa patienter skaffa sig vänner innan dom åkte hem – vänner som förstod vad det innebar att vara dom, och med vilka dom kunde vara som fisken i vattnet. Åtta av dom ursprungliga medlemmarna i självhjälpsgruppen (och även två före detta patienter från andra sjukhus) skapade ett formellt namn för sin lilla grupp – “We Are Not Alone,” eller WANA.

 

Svensk psykiatri på 40-talet

– Elbehandlingar, och insulincomabehandlingar.

– Öppenvården byggs successivt ut.

– Psykiatrer hävdar aktivt att det inte finns någon principiell skillnad mellan kroppslig och själslig sjukdom.

– Familjevård (större hem "av pensionattyp”) och familjevårdhem används som en slags sluss där psykiskt sjuka ackorderas in i en familj, vanligen lantbrukare.

 

1944+1

- 27:e Januari öppnar 60th Army of the First Ukrainian Front portarna till Auschwitz-Birkenau. I England är vädret ovanligt kall, men i februari blir det väldigt milt, och våren blir den varmaste på hela århundradet.

 

1954 (t-minus 30)

- Huvuddelen av dom i Sverige gjorda lobotomierna genomförs 1950–1954, den tid då de flesta sjukhusen kommer igång med operationerna.

 

- Cirka 18 miljoner kubikmeter skog i Sverige fälls av fyra kraftiga oväder, varav ett med orkanstyrka.

 

- Ångaren Nedjan av Simrishamn går under i svår storm utanför Eggegrund i Sverige. Hela besättningen på 26 man omkommer.

 

- Hökmarkmeteoriten (ett av få bevittnade meteoritnedslag i Sverige) gör nedslag.

 

- En total solförmörkelse inträffar över södra och mellersta Sverige och förloppet beskådas av hundratusentals människor genom sotade glasbitar. I Sverige är det bara idealväder på Gotland, och förmörkelsen varar i 151 sekunder. Nästa gång i Sverige blir år 2126.

 

- Den första transistorradion i Sverige demonstreras.

 

- Radiotjänst börjar regelbundna försökssändningar med television i Sverige. På tablån finns "Vädret inför veckoslutet" och "Utkik: Veckans journal". Första programmet är En skål för televisionen. Den som många brunnar gräver får inte gott vatten i alla, men det kan åtminstone öka chansen att faktiskt få gott vatten överhuvudtaget – eller i värsta fall förbättra ens förmåga att bygga brunnar (och ransonera).

 

- I en studio i New York spelar Bill Haley och hans band "Bill Haley & His Comets" in rocklåten "Rock Around the Clock", genrens första stora hitlåt. Den som på Decca (Music) Label enligt George Harrison via Brian Epstein ska ha nobbat The Beatles för att den menade att gitarrmusik var på väg ut kastade verkligen pengar i sjön!

 

- Det nya poliovaccinet börjar prövas i Sverige.

 

- En folkräkning av alla romer i Sverige genomförs av en statlig utredning Den förordning som sedan 1914 har förbjudit romer att flytta till Sverige avskaffas.

Medelhavsmuseet i Stockholm invigs.

 

1954+1

- Socialarbetaren John Beard finner till Fontänhuset, strömmar in med sin inspiration och hjälper till att forma det med sina ovanliga idéer om vänskap och arbete både medlemmar, och handledare, emellan. Det finns ett ordspråk i Martinique och Ghana som säger att om din väns skägg börjar brinna, ställ då ett glas vatten bredvid ditt, som innebär något i stil med att man bör lära sig av andras misstag, eller känna igen en potentiell fara. Men vad bör man göra om ens glas redan är fullt? Detta förtäljer inte ordspråket, men jag skulle säga att det man gör då är att vara i service, som det tolfte steget i Minnesotamodellen förespråkar – man släcker andras ”skägg”.

 

Svensk psykiatri på 50-talet

- Antipsykotiska medel (Klorpromazin, 1952) används inom vården, efter vilka många långtidspsykotiska skrivs ut från mentalsjukhusen (sedan sekelskiftet hade trenden varit att antalet intagna stadigt ökade, medan dom nu för första gången minskade), stormavdelningarna anses kunna stängas, och optimismen ökar. 1956 upptäcks Imipramin, som kan bota depressioner av melankolisk typ, vilket leder till att depressioner behandlas i öppenvården, ofta av ickepsykiatrer.

 

- 40-talets elbehandling överges.

 

1964 (t-minus 20)

- Första iterationen av datorprogrammet Eliza, som är en så kallad natural language processing computer program (ett program som inte kommunicerar [med människan] i kodspråk, utan exempelvis som i detta fallet – med bokstäver) skapas.

 

- Pöl, plurr och pök – försäljning av P-piller tillåts i Sverige efter beslut av Medicinalstyrelsen.

 

- Carin Boalt blir professor i byggnadsfunktionslära vid Tekniska högskolan i Lund och därmed Sveriges första kvinnliga professor vid en teknisk högskola. Som många pionjärer så var nog även Carin illa tvungen att anamma konceptet water off a ducks back för att fortsätta på den bana som ledde henne till att bli professor.

 

Svensk psykiatri på 60-talet

- Litium, neuroleptika i depåform, används av vården vilket gör att patienter kan få en spruta varannan vecka, istället för att ta piller varje dag.

- Effektiva ångestlindrande medel av bensodiaziepintyp utvecklas, som hjälp för tillfällig ångestlindring.

 

1964+3

- Brukarorganisationen RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) bildas, vilket är en milstolpe i att brukare skulle få sin röst hörda)

 

1974 (t-minus 10)

- ABBA (OBS: Inte att förväxlas med ABVA, Allmänna Bestämmelser för användare av en kommuns allmänna Vatten- och Avloppsanläggning) och deras vattenklosett tar Europa med storm – dom spö(regn)ar sina medtävlande, och resten är historia.

 

Svensk psykiatri på 70-talet

- En psykofarmatologisk revolution äger rum. Dom flesta psykisk sjuka kan nu vårdas utan några som helst tvångsmedel av gammaldags sort. Sektorisering sker, vilket innebär att man splittrar upp stora institutioner till förmån för små, decentraliserade enheter där patienter erbjuds en mänskligare vård. Diskussioner sker gällande huruvida man först och främst bör erbjuda psykoterapi, eller piller. Sjuksköterskor och skötare på avdelningar vill ofta ha en mindre övervakande funktion, och vara mer av en samtalspartner.

 

- Många inom vården stöter på sin första anorexia nervosapatient, och i slutenvårdsavdelningar i Sverige för ätstörda personer fokuserar mat på maten.

 

- I slutet av 70-talet ökar andelen förvirrade äldre personer som tas emot på akutmottagningar. Personal är genomgående negativ till att arbeta med äldre, förvirrade patienter. Riksdagen beslutar att somatiska långvården ska ha huvudansvaret för åldersdement beteende.

 

- Det finns en förhärskande uppfattning att roten till psykisk ohälsa är mödrarna.

 

- Intresse för psykoanalys och annan psykoterapi blommar upp. Värdet av psykoterapi vid olika kristillstånd betonas, då man anser den kunde förhindra trauma, och den akademiska psykiatrin liksom mentalsjukhusens psykiatrer kritiseras av yngre kolleger för bristande förståelse av psykoterapiernas värde som behandling.

 

- Kort bilateral elstimulering används som behandling (den anses skilja sig från äldre, mer barbariska metoderna).

 

- Nya personalkategorier skapar, och en ny yrkesgrupp, kliniska psykologer, gör intåg.

 

1984 (T!ME)

- En våg med höjden 12,75 meter uppmäts i närheten av Almagrundet utanför Stockholm.

 

- It’s raining cats and dogs – i början av året stiger vattenståndet längs stora delar av Sveriges kust i samband med Tjugondedagsstormen och ett efterföljande lågtryck. Längs västkusten registreras vattenstånd på mellan 100–130 centimeter över medelvattenstånd.

 

- Arbetstorka – enligt en rapport är den svenska arbetslösheten den högsta någonsin under januari 1984 (162 000 svenskar är arbetslösa enligt denna rapport) .

 

- Socialstyrelsen i Sverige beslutar att akupunktur får användas för smärtlindring inom den svenska sjukvården.

 

- Diggi-klosett diggi-ligger bra till – såpass att dom vinner Eurovision Song Contest. Det skulle dock dröja 10ish år innan Europa fångades av stormvinden Carola.

 

1984-4

Ringar på vattnet – det första Fontänhuset öppnas utanför USA, i Stockholm, med sin slogan "istället för sjukhus – Fountain House". Water is thicker than blood, eller hur var det?

 

- Fontänhuset Malmö slår upp portarna i den gamla paraplyfabriken på Engelbrektsgatan 14.

 

Svensk psykiatri på 80-talet

- Vården av dom långtidssjuka psykotiska patienterna som hade skrivits ut från mentalsjukhusen visar sig behöva byggas ut igen då dom krävde större insatser än man anat, och dom som hade hävdat att ”hjälp skapar ytterligare behov av hjälp” får inte vatten på sin kvarn. Ansvaret för dom patienter som skrivs ut faller på sociala institutioner som är föga beredda, och har dålig insikt och kompetens. Många landsting har inte budget för dom tänkta små, väl bemannade behandlingshemmen, vilket gör att vårdmiljön kraftigt försämras, särskilt i storstäder, och leder till uppkomsten av "bag ladies".

 

- Administrativt och kommunikativt arbete ökar, och många psykiater frustreras av att blir glorifierade administratörer som spökskriver recept och intyg för medarbetare som inte har rätt att utfärda sådana, varpå många helt sonika överger sektorspsykiatrin.

 

- Sjuksköterskor och mentalskötare får ta ett betydligt större självständigt ansvar.

 

- Behov av utbildning och utveckling av nya samarbetsformer uppstår.

 

- Beteendeterapi premierades för dom med kroniska ångestsjukdomar, tillsammans med läkemedelsbehandling.

 

1994 (t-plus 10)

- Sverige är helt inne i fotboll, medan riksdagen är inne på fotbojor, och att lätta på två sådana, då lagar om pappamånader och homosexuella partnerskap klubbas i riksdagen. Ett isigt Pasadena passar till Foppa, som tar tillvara på det gyllene tillfället och tar med sig hem en förgylld pokal. Svenskarna, när dom inte sitter bänkade framför teven, passar på att i en folkomröstning rösta ja till svenskt EU-medlemskap.

 

1994ish

- Psykiatrireformen i Sverige genomförs (1995). Ambitionen är att ge psykiskt sjuka eller funktionshindrade ett bättre och mer meningsfullt liv genom att i så stor utsträckning som möjligt låta dom bo och behandlas i sin egen bostad, på gruppboende eller inom öppenvården. Dom stora statliga mentalsjukhusen läggs ner. Ansvaret för patienterna fördelas istället mellan landsting (det som nu heter regioner) och kommuner.

 

- I New York City öppnas 16 nya klubbhus. Dessa är delvis finansierade med pengar som skulle ha gått till mentalsjukhusen i området, om dom inte hade stängts ner. Healing, not hospitalization, eller Help us, not hide us, som det kan stå på plakat när demonstrationer för mental hälsa går av stapeln i New York. En skållad katt skyr även kallt vatten, så troligtvis ledde nedstängningarna till mycket gott, till mer empowerment, och därmed mer acceptans, mer läkning, och i förlängningen kanske även delvis återfått förtroende för myndigheter, vården, (klubbhus)vännerna, och samhället i stort.

 

På Fontänen (1994)

- 40-50 personer är aktiva dagligen i klubbhuset.

 

- Ett förslag om att se över fläktsystemet och eventuellt skapa ett större utrymme för rökare i matsalen luftas av Lars Andersson, och ett beslut tas om att göra tre bord rökfria.

 

- Bengt Jarl skriver att klubbhuset är en skola för livet, och att folk skulle kunna fastna på huset om man började med tillverkning av något slag. Han skriver också att denna ”överkommunala verksamhet” (det vill säga Fontänhuset) ligger på en kostnad som motsvarar ungefär 2,5 sängplatser på sjukhuset. Likväl får Fontänhuset detta år sitt kommunala bidrag bantat med 30 %.

 

- Erik Hansen skriver i en artikel att han inte anser att det behövs några Europeiska eller nationella riktlinjer för huset (vilket är en fråga som varit uppe på tapeten), och menar att dom internationella riktlinjerna gott och väl borde räcka å skillnaderna kontinenterna och länderna emellan inte är tillräckligt stora, och att risken snarare finns att man med lokala riktlinjer urvattnar konceptet som möjliggör arbetet och vänskapen (i lika stor dos), och den gemenskap man har i och med dom gemensamma riktlinjerna.

 

- Redaktionen hälsar att det finns en 70 sidor tjock tidning som heter ”10 år med FontänMagazin” upptryckt av Kontoret och upptryckt på plats i nära 1000 exemplar.

 

- Anonym skriver att den som letar efter fel – finner inget annat.

 

- Mikael Wiehe underhöll Fontänhusets medlemmar på 10-årsjubileumet.

 

- Eric Byng rapporterar från Jubileumsfesten på Kockska Krogen som höll igång fram till 00:30, varpå man fick ta några whiskey on the rocks och ta bussen hem.

 

- 26 augusti – grillmästare Eriksson, on the scene.

 

- Jeremy jämför priset på några baslivsmedel i olika affärer. Några godbitar är följande:

2kg Strösocker (13,50kr-14,90kr) 

500g Smör (16,26kr-21,10kr) 

50 Jäst (0,85kr-1,10kr)

 

- Lennart skriver om en kurs medlemmarna kan gå på Kvarnby Folkhögskolans filial på Fontänhuset.

 

- Fontänskolan – kamrat, du kan bli skolkamrat!

 

- 15000kr skänks till klubbhuset av Odd Fellowlogen N:o 72 Humanitas i Malmö.

 

- Den ”nygamla” Arbetsbyrån invigs, en helt egen enhet som ska satsa ännu hårdare på att få fram många olika övergångsarbeten. – detta trots att Fontänhuset Malmö fick avslag på ansökan till Civildepartementet om fondmedel för vidare utveckling av den. I Göteborg sker den första konferensen som handlar uteslutande om övergångsarbete.

 

- Britta Stråhlén från Socialhögskolan på Lunds Universitet tackar dom på Fontänhuset som ställde upp och handledde Socialhögskolans besökare när dom hälsade på som en del av kursen Socialt Arbete 1-20 poäng [vilket motsvarar 30 nuvarande högskolepoäng].

 

- En artikel av Bengt Jarl beskriver hur man sparar dokument på disketter (dom gula) och att dom inte får användas utanför huset.

 

- Anonym skriver att vi när vi fixat hissen och gästrummen kan fokusera på Fontänhusets två viktigaste uppgifter: ”Restoring people with mental problems to normal social life and train others to pass this philosophy on to others.”

 

- Anonym skriver att ”In some ways we feel as confused as ever, but we believe that we are confused on a higher level and about more important things.”

 

- Hans Svensson skriver att allting innefattas av tiden, och att man innefattas av denna evighet och den process som är den eviga energiomvandlingen och eviga processen, och detta oberoende av hur länge man levat på detta jord.

 

 

2004 (t-plus 20)

- Sveriges riksdag beslutar med 245 röster mot 45 om rökförbud på restauranger, pubar och kaféer från och med 1 juni 2005.

 

- Sveriges statsminister Göran Persson får vid en ceremoni i New York motta World Statesman Award.

 

På Fontänen (2004)

- Jeremy jämför (åter igen) priset på några baslivsmedel i olika affärer. Några godbitar är följande:

2kg Strösocker (17,90kr-19,90kr)

500g Smör (19,75kr-23,50kr)

50 Jäst (0,98kr-1,50kr)

 

- Kronprinsessan Victoria kommer och inviger den Europeiska klubbhuskonferensen på Malmö Rådhus.

 

- Certifieringsresultatet säger 3/3, vilket innebär att Fontänhuset Malmö är certifierade i tre år till.

 

- Medlemsnummer som nya medlemmar får kan numera inte vara lägre än 500.

 

- I Sydsvenska Dagbladet 040318 kan man läsa om den äldste aktive fontänhusmedlemmen Göte Andersson när denna sprider glädje som gatumusikant på gågatan.

 

- Peter Lindqvist skriver ner det Carl-Johan har att berätta om sitt övergångsarbete på Oriflame International, som kan summeras med att det är en utmärkt plats med vars hjälp man kommer ett steg närmare ut i arbetslivet.

 

- I Fontänmagazinet rapporteras det från den happening som skedde 3-6 december 2003 då Malmö Fontänhus var värd för alla världens Fontänträningsbaser.

 

- Ett skämt finns med i ett av Fontänmagazinets nummer:  Max och Ulrika satt och diskuterade på lunchen. ”Jag motionerar och försöker leva sunt på alla vis. Ändå har jag ont i huvudet.” ”Du tror möjligtvis inte att det kan vara glorian som trycker?”

 

- Carl-Johan reflekterar kring vad som skapar ”den där elementära grundkänslan” i huset, och kommer fram till att det är skrattet. Han känner att det i huset saknas flexibilitet och öppenhet – en kollektiv känsla för hela klubbhuset som en enda organism.

 

- Redaktionen återger en artikel skriven av Mikael Bergstrand i Sydsvenskan 2003 om fontänhusmedlemmen Maria Baines från New York, som menar att Fontänhuset hjälpte henne ”tillbaka”. Artikeln avslutat med ett citat från Joel Corcoran som är chef för ICCD (Fontänhusrörelsens Internationella Center för utveckling av klubbarna): ”Det är svårt att framför allt i lågkonjunkturer att ragga företag till den här typen av jobb. Men när vi väl har fått in foten hos arbetsgivarna brukar de vara mycket nöjda.”

 

 

 

2014 (t-plus 30)

- Tågstrejk bryter ut i Södra Sverige.

 

- Ett rejält oväder i kombination med kraftigt regn, snö, åska och tornado drar in över södra och mellersta Sverige och medför stora skador. När ett kraftigt oväder med skyfall drar in över södra Sverige natten till en lördag sätts ett nytt rekord – 150 blixtar på 10 minuter.

 

- Fountain House/Clubhouse International utses till mottagare av the Conrad N. Hilton Prize på 1,5 miljoner dollar (världens största humanitära pris) – 10 000$ för varje Per(kelle)blixt. ”Klubbhusprogrammet är en fyr av hopp för dem som lever med psykisk ohälsa, som alltför ofta hamnar i hemlöshet, frihetsberövande, social stigma och isolering”, säger Steven M. Hilton, chairman, president och CEO för Conrad N. Hilton Foundation.

 

- Björn Fries, styrelseledamot i Fontänhuset i Malmö, skriver i artikeln Öka Inkluderingen av psykiskt sjuka

i Sydsvenskan att trenden han ser i Fontänhuset är att det är alltfler yngre medlemmar, och kvinnor. Han menar att samordning mellan myndigheter är bristande, och bör förbättras. Han skriver att psykiskt sjuka har bristande tillit till myndigheter, och att Fontänhuset ofta blir en ersättning för vård, snarare än ett komplement.

 

- Fontänverksamheten i New York utökas, och man börjar även (formellt) att stötta och hjälpa medlemmar som hoppat av sin utbildning på grund av sin psykiska ohälsa genom att engagera lärare och stödundervisare. Detta projekt får även en egen lokal i New York.

 

På Fontänen (2014)

- Jeremy jämför (åter åter igen) priset på några baslivsmedel i olika affärer. Några godbitar är följande:

2kg Strösocker (17,90kr-19,90kr)

Zoegas Skånerost 500g (31,95kr-49,90kr)

 

- Anna-Karin Ekman, chef på Fontänhuset Malmö, skriver att Fontänhuset har blivit en sambandscentral, det vill säga att Fontänhusets roll har gått från att vara ett komplement till att i många fall ersätta funktioner och reda ut dom problem som uppstått när individer ramlar mellan stolarna, och att det viktigaste är att vi har en dialog med varandra, och politiker, tjänstemän, brukarorganisationer, och forskare – något man fick chansen till 11 september på Rådhuset.

 

- Mats skriver att posten minskade gramvikten för försändelser, med konsekvensen att det hädanefter kommer kosta Fontänhuset dubbelt så mycket att skicka iväg ett tjockt nummer, vilket gör att tidningsredaktionen bestämde att dom ska prova ge ut två nummer med bara 14 sidor vardera.

 

- Bengt A Lidén menar att medborgarlönen borde positioneras som en politisk angelägenhet. Bengts självbiografiska saga och memoar Så blev jag människa följertångar sig genom året.

 

- Ett dokument om arbetsplatspolicy presenteras.

 

- PR-gruppen beslutar sig för att aktivt arbeta för att nå ut till Malmös vårdcentraler.

 

- I november har Sandra Dahlén en heldag om genus.

 

- På Mirceas sidor skriver Mircea att även om alla kritiserar Putin, så imiterar dom honom även. Han skriver att Putin är ett monster, en antikrist, och en symbol för Odjuret från Uppenbarelseboken kap 13 som skall komma till världen: ”Den som har förstånd ska räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal. Talet är 666.” Mircea har svårt att förstå vad Putin har i huvudet, men han tror sig veta vad det är Gud har i görningen åtminstone: ”Jag kommer snart”, hör han Herren säga.

 

- Mats sammanfattar temadagen 28 maj som kretsade kring temat arbete (på Fontänhuset), och tar upp några områden där det finns potentiella spänningar, som exempelvis mellan frivilligheten och den arbetsinriktade dagen, och frivilligheten och känslan av att inte alla hjälper till.

 

- Jenny skriver om konceptet hitte-på-jobb, och leker med idén att folk i allmänhet skulle kunna gå ner tid i tid vad gäller arbete, och inte ha som mål att jobba, utan som ett medel som möjliggör saker även utanför jobbet, som att ägna sig åt konstnärligt skapande, och ha (mer)  tid för varandr.

 

- Pär Träff skriver utförligt om hur man får till ett säkert lösenord genom att visa på alla sätt som det går att göra ganska osäkra lösenord, som 12345, eller födelsedatum. Själv vill jag lägga till att man bör undvika ord som åtminstone förr var väldigt vanliga att ha som lösenord, ord som exempelvis ”gud”, hemligt”, eller ”lösenord”, och att jag efter att ha spelat massa tvspel där man ska leka detektiv har kommit fram till att även födelsedatum på dom vi älskar nog också är en dålig idé.

 

- Medlemmen ”Judas” skriver ut om vården utifrån sitt perspektiv både som patient, och vårdare (läkare), och beklagar sig över många av vårdgivarna som hade ett von oben-perspektiv på dom ”sjuka”, och menar att människor inte bör definieras endast utifrån sina sjukdomar, men bör ses som varelser med mycket mer gemensamt, än sakerna som skiljer oss åt.

 

- Ett samtal mellan två ankor kan höras. ”Vill du hänga med och simma?” ”Ja! Vi drar til Kvack-va-kul!”

 

2024 (t-plus 40!)

Då: Sverige blir medlem i NATO, och Eurovision hålls i Malmö.

 

Nu: Över 400 Fontänhus finns världen över, varav 14 i Sverige. Malmö Fontänhus må vara en droppe i havet, men många bäckar små, som man säger.

 

Dörr från förr/Blasst from the passt (någon gång under 2024): En medlem på Fontänhuset Malmö går fram till cafeterian, och ser en burk med mat till salu – det är mat som blivit över från lunchen, och nu enligt sed säljs till rabatterat pris i en lunchlåda för medlemmar att ta med sig hem. Men, vad är det som står på lådan? ”Fjärtsoppa...”, säger medlemmen högt och tittar upp från lådan på vilken någon har skrivit till suffixet ”Fj” på, detta för att söka efter ledtrådar i dom andras ansikten. För att se vem som är den skyldiga. Och där står dom. Två handledare. Och så jag. När medlemmens blick når mig, stannar hon till. ”Shit, nu är fläsket kokt!” tänker jag. Men ingenting. Sedan vänder sig medlemmen till dom andra och utbrister plötsligt följande: ”Fan vem som helst av er hade ju kunnat skriva det där, till och med handledarna!”

 

Ja, sannerligen. Välkommen till Fontänhuset.

 

FRAMTID (t0+++0t)

                    T T

                      _______

 

2034

 

Världsläget/geopolitik

Putin? Kärnvapen? Kina? Israel/Palestinakonflikten? Klimaten (sociala/nät/politiska/väder)? Ingen som vet 100%.

 

Spådomar

Quantumrun Foresight, en så kallad trend intelligence consulting firm, har gjort följande förutsägelser gällande framtiden.

 

- Första rymdhotellet öppnar upp för business. (70% sannolikhet)

 

- En utbildningsinstitution som helt administreras och drivs av AI för att undervisa i kurser och tilldela examina utan mänskliga instruktörer är certifierad för användning av allmänheten. (90% sannolikhet)

 

- ”Friska” individer börjar implantera chip i sina hjärnor för att förbättra sin inlärningsförmåga, till stor del för att bli mer konkurrenskraftiga i skolan och på arbetskraften. (90% sannolikhet)

 

 

 

FRAMTID/NU  (t0+++0t)  2034+

               T T

                _______

 

Tack till Åsa Moberg för tankar och inspiration.

 

 

Frågor att ta med

- I vilka situationer är det rimligt att ha en rädsla för att patienter överkonsumerar vård, snarare än blir hjälpta av den?

- Vilka tvångsåtgärder är rimliga, och när? Vad för preventiva åtgärder skulle kunna hjälpa den som ännu inte är patient, eller är patient men skulle bli hjälpt av vissa preventiva åtgärder så dom inte blir ”ännu mer” patient (för att varje sjukdomsskov ofta medför ytterligare funktionsbortfall)?

- Vad är patientens valmöjligheter (paternalism vs konsumerism)?

- Hur möter man patienten där den är?

- Hur reparerar man relationerna mellan patient och myndigheter?

- It takes a village – vad är dom anhörigas och sociala nätverkets roll?

- Vilka myndigheter skulle kunna samarbeta bättre, och hur?

- Vad är utrymmet för (brukarstyrda) intresseföreningar, och vad för behov uppfylls av eller skulle kunna uppfyllas av dessa?

- Svenskar, synnerligen unga, och synnerligen unga män, begår självmord – vad kan vi göra åt detta, och dåligt mående generellt?

- På vilka sätt övermedicinerar vi, generellt, inom geriatrisk vård, och bland unga. Vad finns det stöd för (över)medicineringen?)

 

Administration/organisering/finansiering

utmaningar, frågeställningar, nyckelord

 

Underbemanning; subspecialisering; professionalism; psykosomatik; salutogent/patogent; mellan stolar/systemfel; status på arbetsplatser och mellan utövare; definiering och avgränsning av kunskapsområde och uppgifter.

- Vilka konflikter finns inom dagens psykiatri, mellan patientgrupper, klient och vårdare, och yrkesroller/myndigheter emellan?

- Har psykiater fortfarande en bredare utbildning än övriga medlemmar av psykiatriska teamet (som på 90-talet) som kanske rentav insisterar  på att psykiatrin är en medicinsk specialitet som skall ledas av läkare, och vad innebär detta i sådana fall?

- Bör vi utöka psykiatrins sfär, eller minska?

- Differentierad vård – bör exempelvis självmordsbenägna "tas om hand” tillsammans med psykotiska, förvirrade, och narkotikapåverkade patienter

- Administration – bör samma person som leder administrativa och medicinska ledningsansvaret.  

- Vad innebär det när man säger att “vården skall vara evidensbaserad”? På vilka sätt kan något vara evidensbaserat? Råder det evidensfanatism/scientism i vården (och politiken)?

- Finns det kostnadsanalyser inom psykiatrin som borde utföras? Finns det lagar/rekommendationer som inte följs? 

Kunskapsutveckling – stämmer det att dom i vården som får minst utbildning har störst behov av det (outbildad vårdpersonal), medan dom högutbildade har större möjlighet att ta sig ledigt och få mer utbildning?

- Psykiatrihistoria – är den viktig, eller inte?

- Vilka är dom största förändringarna inom psykiatrin dom senaste 40 åren, och vilka saker (både i, och utanför) psykiatrin har påverkat folks (patienters) hälsa mest?

- När var dom senaste revolutionerna inom psykiatrin, vilka är på gång, och i vilket (sub)fält kommer nästa revolution att ske, och hur gör vi för att hjälpa revolutionen bli verklighet och underlätta övergången som denna kommer att medföra?

 

Framtidens/alternativa (potentiella) behandlingar

- Biomarkörer, Läkemedel med renare effekt (som inverkar mer direkt på sjukdomsprocessen), och folks olikheter i omsättningen av läkemedel. Hjärnbaserade behandlingar som Deep brain stimulation (DBS), neuromodulering (ECT, RTMS, DCS), neurostimulering (psilocybin, ketamin, LSD), för att reversera långvariga neuroplastiska förändringar i hjärnan som leder till (ytterligare) obalans för individen.

- Hett or niet – perspektiv som inte tar för givet att liknande symtombild  behöver betyda liknande biologisk grund/etiologi.

 

 

 

 

Stickprov

Några medlemmars tankar om då, nu, och sen…

 

Psykiatrin som knyckt förbi (Hur skiljer sig dagens psykiatri från förr?)

- Förr skulle man inte kräva urinprov av en person utan tidigare beroendeproblematik för att få sjukskrivning.

- Det finns (ännu mer) för lite finanser idag, och mer press på läkare/försäkringskassa idag, på grund a tidsbrist, vilket går ut över både myndighetspersonen och patienten/mottagaren.

- Om man vill få bra vård idag, så bör man söka sig till privata sektorn.

 

Samhället, samma stället? (Hur skiljer sig samhället idag (i relation till psykisk hälsa) från förr?)

- Idag är det mer influencers, poddar, folk i offentligheten, som är offentliga med sina diagnoser, och det är en mer öppen diskussion kring mental hälsa.

- Diagnoser har alltid gått i mode – ”först” var manodepressiv en poppis diagnos, sen blev det borderline, och nu är det ADHD som gäller.

- Dagens dåliga mående är fruktansvärt (utbrett). Utan Fontänhuset hade psykiatrin kollapsat.

 

Fontänhusbrus – 40 år av spår (Hur skiljer sig dagens Fontänhus från Fontänhuset förr?)

- Förr var Fontänhuset Malmö ett träningscenter för andra Fontänhus (TC3-träning), vilket gjorde att det var mycket mer rörelse, ös, möten, och utbyte av idéer. Ett projekt för Unga Vuxna påbörjades men lade ner.

- Numera är det mer stabilt i organisationen, då det är mer inkörda rutiner.

- Övergångsarbeten försvann, och det finns medlemmar som inte längre är på Fontänhuset som man saknar.

- Förr behövde man en diagnos för att vara på huset.

- Det är fler nya medlemmar nu, så man inte hänger med (mycket ut och in).

- En medlem sa följande: ”Att jag har blivit medlem!”

 

Psykiatrin, ja vad kan det bli? (Vad har du för förhoppning om Psykiatrins framtid?)

- Uttryckt av flertalet medlemmar: Att läkarna inte ska vara så snabba med att diagnosticera folk, att man inte ses som ett medicineringsobjekt, utan ses som en individ; att det ska finnas mer resurser, pengar, personal.

- Att psykiatrin reformeras till att bli en mer humanistisk psykiatri med ett salutogent perspektiv, snarare än sjukdomsförklarande, där man ser till styrkor.

- Att det satsas mer på psykiatrin så att den fungerar som det är sagt och tänkt, och folk får dom behandlingar som rekommenderas för deras åkomma, och som dom har rätt till. Öppenvården borde bli en mer attraktiv arbetsplats, så att medlemmar i personalen inte byts ut lika ofta.

- Att det inte ska ta 25 år för att komma fram till rätt diagnos.

- Att man inte ska felmedicineras.

- Att slutenvården inte enbart ska vara förvaring, och något man slussas ut från, ett ställe där outbildade vårdare fipplar med mobilen, utan ger stöd och behandling, och ett ställe där det inte tar flera veckor att få träffa en läkare.

 

Samhället, vad istället? (Vad har du för förhoppning om samhällets framtid?)

- Att folk inte ska tro att vi är idioter, utan lär känna oss bättre, exempelvis genom att lyssna på radion.

- Att folk inte ska vara lika rädda för att söka hjälp.

- Att det inte ska vara ett lika stort stigma att umgås med psykiskt sköra, och att folk ska bli mindre rädda för oss.

- Att något förändras så att Malmö inte blir nummer ett i Europa vad gäller gängrelaterade skjutningar.

 

Fontänen, varthän? (Vad har du för förhoppning om Fontänhusets framtid?)

- Att vi inte flyttar!

- Att det ska vara mer yngre människor på Fontänhuset (något flertalet personer ansåg).

- Att det ska finnas mer möjligheter till att träna färdigheter inför arbete.

- Att det ska finnas en enhet med psykolog, kurator, massör, och nånstans där man kan dreja. Fler unga medlemmar, och mer resurser till utflykter.

- Att Fontänhuset förblir psykiatrifritt, en antites till slutenvården/gammelpsykiatrin. Kanske råkar det bli så att folk med tunga diagnoser åsidosätts (ytterligare), snarare än välkomnas in.

- Att Fontänhuset fortsätter att förändras då nytt blod kommer in, medan stiftelseformen/självreglerande rörelsen skapar stabilitet i förändringarna. Att dom gamla ska tjäna dom unga, få med dom kraftigt stigmatiserade, som exempelvis hemlösa, dubbeldiagnosticerade, och missbrukarna. Att medlem ska vara i fokus, utifrån rättighetsfrågor.

- Att maten på söndagarna ska smaka godare, att man ska få påfyllning, och att väntetiden inte ska vara så långt till maten då.

- Att det ska finnas en slags omvärldsanalys, kanske på en ny enhet, där man för en diskussion kring medlemmars och Fontänhusplatsens möjligheter (rent geografiskt), eller exempelvis funderar på hur digitalisering/automatisering påverkar samhället och Fontänhusets medlemmar.

 

 

• §§ §§§ §§§
• §§ §§§
• §§
• §§ §§§
• §§ §§§ §§§

 

 

 

 

 

Slutord

Ibland, blir man triggad av någonting i det omedelbara, förmår inte att ta sig ut ur sin emotionella reaktivitet, och som ett resultat av detta – man ser inte längre än näsan når. Andra gånger, ser man så långt att man helt och hållet glömmer bort ens näsa, och var, ja till och med att, man överhuvudtaget finns, och står där, eller går, för den delen, som en kropp – med näsa, och allt.

 

Ibland, ser man enbart alla dom gånger då man knuffat existensens stenbumling upp för livets berg ytterligare några längder, bara för att sedan halka neråt igen. Ibland, ser man tillbaka på alla dom gånger då man har knuffat stenbumlingen framåt men tyckt att andra minsann borde ha hjälpt till mer. Ibland, har man inför siktet uteslutande dom gånger då man anser sig ha kunnat knuffa stembumlingen längre ännu en bit. Ibland, ter sig allt vara, eller vara del av, en motgång.

 

Alla dessa motgångande då och då’s, emellanåts, har en sak gemensamt – den kringskurna, inskränkta, kringgärdade, blicken. Alla dessa, vittnandes om en blick fast i en reaktivitet som är ytterst känslig, *ömtålig*, men föga mottaglig, öppen, *receptiv*, och detta för att reaktionen är grundad i rädslan för både döden, och *livet*. En blick som är inkapabel att se bortom sin egen konstitutions hemmankall, och därför tror sig upphöra i samband med den; en gallans själv- och avgående grämelser tillika en tillblivandets bitterbeska blick som är föga förmögen att ha kompassionskapital nog för att förkovra sig i andras livskul, utan hellre ser dom gå omkull; en samvetsbetänklighetens och självförebråelsernas blickfång som kan skönja sitt kringskurna synfält och tror att dess omfång kan vidgas genom att söka sondera minnesbankens terränger genom att ornamentera dess fält med armament – arma försök att armerande utmana fram antingen min-min-min-fält, eller det-är-så-synd-om-mig-syndfält.

 

Ibland, reser man sig dock över dessa what-if’s, should’s, might’s, dessa då and dånt’s, och istället för en grå, blå, grön, röd, eller svart och vit, outlook på livet, får man något nytt inför blicken – en bål som bringar (sic) fram ens rörelsehetta; en glöd, som gör att man blir eld och lågor. Man håller inte längre det korta perspektivet i sikte, utan får en slags överblick, den bevingade varelsens icke-paranoida panoramiska koll, Fenixfågelns brinnande framtidsutsikt, nusyn, allvy, från vilken det som tedde sig betydligt avsevärt, nu ter sig anspråkslöst, och oansenligt.

 

Härifrån, för att man inte längre räds dödens intet, och alla dom nyanser som livets ickefientliga och ickebestridliga befintlighet förlänar, kan man därför börja att leva – man har äntligen något att dö (in)för. Istället för att ledsagandes och lidsägandes skjuta, och puffa, på, stenbumlingen, stångas med sten, söka (undan)skuffa och stöna fram levnadsklumpen, får man istället nu skjuts, backup som av en osynlig kraft bakom en, understöd av *makandet* som livets äkta helhälft förlänar – en livets ledsagarinna med vars hjälp man nu kan både stötas och *blötas*.

 

Genom att finna sig i bortovarons allians och dess vågande sjögång, och leva intill döden och dess svedda trial by fire, gör man sig dödlig, *sårbar*, och då samtidigt odödlig, *evig*, och med ens blir man del av evigheten, en med evighetens perspektiv, det långa, *längsta*, (för)loppet, som banar, fårar, vägen för och leder en till det *riktigt* viktiga – det perspektiv som trots ens evinnerliga börda gör att man even if ”one is caught between a rock and a hard place”, inte kan vara annat än hoppfull, för trots allt finns det ju även regn.

 

… Men vad ska man då med regnet till? Jo, förvisso må regnet göra marken till besvärande gyttja, ömsom halkig, och ömsom kvickt *sjunksandig*, men den som bara är tålmodig, och vänder blicken upp (håller näsan mot vattenytan, och inte tar på sig alltför mycket vatten över huvudet) kommer inse det allra viktigaste, nämligen att för var svalkande droppe som landar vid ens halkande fötter, landar även en droppe på stenbumlingen – var droppe, som sakta, men säkert, urholkar stenen, gör en fördjupning i den, och således underlättar existensens stötande börda. Och, sakta, men säkert, förändras ens attityd, ty det som man först trodde var ett hinder i själva verket lyckligtvist visar sig vara den största hjälpredan, redan – at the core of it, a jewel in disguise.

 

Men vad vill jag nu ha sagt med allt detta? Jo, det jag redan har sagt, men med det sagt, och nu även detta sagt, vill jag nu då även säga följande, avslutande, ord – den som brinner för Fontänhusmodellen går genom eld, *och* vatten, men dubbelt så – för att den brinner för något viktigt, och för att den samtidigt kan låta Fontänandans svalka strömma genom den, i en stark synergi som bäst kan beskrivas med det bästa huvudlösa crackpot-woo-woo-wisdumiga—men fortfarande på något sätt förnuftiga—rådet vad gäller ett fullflödigt, fridfullt, liv – för att sluta törsta, släck din törst med törstan.

 

Och med dessa, avslutande, ord, Är Jag, Färdig, med timmens brusbusessä, och bara Finns.

 

We've scored two score years, so here's to two score more!

 

 

 

Bild på rubiner av – Photo by Jason D on Unsplash

2Score (Years) Speedometerbild baserad på bild av DrawingMyDiary on Freepik

Porcelain picture based on Image by KamranAydinov on Freepik