Rutiner, rutiner, rutiner!

Alltså detta med rutiner är så otroligt viktigt för mig. Komma upp på morgonen, hitta något meningsfullt att göra och se till att dagen kantas av rutinmässiga saker så att det rullar på. Har jag ingen plan för dagen så rasar måendet direkt.

När jag levde med mina barn så infann sig ju den dagliga rutinen automatiskt men de sista 10 åren när jag bott själv så har jag fått kämpa hårt. I DBT ska man föra dagbok varje dag för att man ska kunna gå tillbaka och titta hur det sett ut och eventuellt hitta orsaker till varför saker händer eller beteenden upprepar sig. Att bara få ner några anteckningar varje dag är en enorm utmaning för mig. Man kan ju tycka att jag som älskar att skriva inte har problem med det, men oj så svårt det är. Jag kan tänka på "skriv i dagboken" hela tiden men ändå finns det någon spärr inom mig som vägrar göra det. Vi har provat olika metoder för att det ska bli så rutinmässigt som möjligt men än så länge har jag inte lyckats hitta ett sätt för att få in vanan.

Detta är en rätt vanlig ADHD-problematik där prokrastrinering medföljer diagnosen som en stämpel i pannan. Göra läxor i god tid har aldrig varit min starka sida. Alltid kvällen innan eller inte alls. Tänk att jag nu är 46 år och fortfarande inte kan skriva dagbok även om jag vet att det är hjälpsamt för mig i längden. När det kortsiktigta arbetet blir något långsiktigt.

Det sägs att man ska göra något 21 dagar i sträck för att hjärnan ska programmeras och att det är en vana. Så nu hoppas jag att de kommande 21 dagarna består av att jag skriver i den förbannade dagboken!

Tack och hej!

Jenny Svensson