Så var dagen kommen.

Det är dags att bli pensionär. Eller ”passionär”, som det tydligen också kallas.

Som på alla andra arbetsplatser jag varit på så har även tiden här bjudit på toppar och dalar. Mest toppar, inte så många dalar, när jag tänker efter.

Det är så det ska vara, det sociala samspelet ska skava då och då. Annars stannar vi aldrig upp och reflekterar över vad vi gör för att korrigera de saker som ibland måste förändras.

För egen del har jag inte under dessa nära fem år känt att det var motigt att gå till jobbet på morgonen.

Den arbetsglädje och vilja till samarbete som växte fram efter en jobbig omorganisationsprocess är ett kvitto på hur medlemmar och handledare ser på sitt fontänhus - som en stabil grund att stötta varandra för att känna ett meningsfullt liv med hopp och drömmar om framtiden.

Inte ens en pandemi förmådde sänka Fontänhuset Malmös höga ambitionsnivå att finnas till för medlemmar – även om det var svårt stundtals.

Nu har de flesta restriktionerna som gäller verksamheter som vår tagits bort och öppettiderna är som de brukar vara under sommarmånaderna.

Karina Topel, som axlar verksamhetschefsrollen, flaggar för en ”nystart” till hösten. Här finns möjligheten att ytterligare bygga vidare på klubbhusmodellen, inte minst i samband med att det ska göras en ny ackreditering för Clubhouse international med början nästa år.

Därför vill jag med dessa ord tacka medlemmar, handledare och styrelsen för allt stöd, goda skratt, insikter om vad som kan hända i livet och hårt arbete som lagts ner på att få Stiftelsen Fontänhuset Malmö för vänskap och arbete att vara en central punkt för alla de malmöbor som sökt sig hit för att få balans i livet.

Tack för allt och lycka till framöver!

Med vänliga hälsningar
Herbert