Vem ser vem?

I går var det på dagen tre år sedan skådespelerskan Alyssa Milano i ett inlägg på Twitter uppmanade alla som blivit sexuellt ofredade att i sina statusuppdateringar skriva #metoo. Detta skulle kunna ge en bild av problemets omfattning, tänkte hon. Uppropet ledde snart till en världsomfattande vittnesrörelse (både på och utanför sociala medier) och rörelsen revolutionerade i viss mån synen på vad som är ok och inte.

Radiofontänen uppmärksammade Milanos inlägg med att spela Nova Twins låt "Fair Play". Fair Play är kanske i mångt och mycket exakt vad det handlar om när man vill undvika övertramp eller ofredanden. En idé om vad den andra står och kommer ifrån. Ömsesidig respekt och förståelse för behov och sårbarhet. Tillit. Övertygelse om grundläggande lika värde.

Många av de övertramp som blivit kända genom metoo kan säkert vara följden av narcissism i olika grad. En narcissistisk person brukar inte vara lika övertygad om andras behov och sårbarhet utan har mer sin egen värld och berättelse för ögonen. Ett slags unfair play med egna regler, efter eget tycke. På något sätt har narcissisten klarat sig genom livet utan att behöva brottas med gränser eller nej i någon större utsträckning. Personlighetsutvecklande kriser och en insikt om mänskligt grundvärde och integritet har satts på paus. Påhejad av en eller flera upplevda beundrare upplever hen det självklart att göra det hen känner för, oavsett om det går ut över andra eller inte.

Fontänhuset var i somras och på Moderna Museets utställning med den svenska konstnären Hilma af Klint, en banbrytande aktör inom abstrakt konst som också har hyllats världen över. Länge var Klint förbisedd dock, delvis för att hon av någon anledning inte intresserade sin samtid, men till viss del kanske också för att hon hade kollegor som försökte köra över henne och framhäva sig själva. Detta var inget som egentligen hindrade vare sig hennes talang eller produktion. Enligt egen utsago fick hon hjälp från högre makter, från Gud, som sa till henne vad skulle göra och hur hon skulle måla.

Radiofontänens sista låt i går var ”Something Changed” med det brittiska popbandet Pulp; en låt som rymmer en del filosofiska funderingar över relationen mellan människor och högre makter. Låtskrivaren berättar om hur han skrev låten (som han sjunger) två timmar innan en livsavgörande dejt. En del av det som händer i låten kunde han logiskt sett inte veta två timmar innan det hände och inte heller att mötet förändrade deras liv. Med andra ord verkar det vara ganska länge sedan han skrev denna låt som beskriver hur det är nu och hur det var den kvällen när de träffades.

”Why did I write this song on that one day?” frågar han sig. Kanske var det så att låten gjorde så att de träffades, till och med. Han frågar den andra om hen tror att det finns ”someone up above, and does he have a timetable directing acts of love?”

Han vet inte själv, han bara konstaterar att det är som hen sa; "something changed".

/Anna